Thérèse

Att blogga är verkligen inte min grej, som ni ser har jag väl inte skrivit något på tre veckor hehe men det dör ju ingen av så vafasiken.

 

Vad jag gjort de senaste tre veckorna sedan jag skrev något? Ja, det är en ganska lång lista:

*Hikat och campat i Colorado Springs

*Börjat lär mig att Crawla

*Snittat 40km/h i 40 min på cykeln solo

*Lärt känna massa Australienare, Kiwis och en och annan amerikan

*Fyllt år - woho, jag är 27!

*Solat  och njutit av vädret

*Cyklat massa

*Sprungit en del

*Varit på en arbetsintervju för att se om de skulle vara intresserade av att ha mig (om min chef läser detta får han inte ta illa vid sig ;) )

*Har möjligtvis trå kommande intervjuer

*skrivit på mitt projekt som börjar ta riktigt bra form - bara så ni vet så jobbar jag faktiskt lite när jag är här också

*Druckit sjukt mkt gott kaffe - ska ni någon gång till Boulder så måste ni också till Boxcar

*Crashat en gång på cykeln - Olycka i uppförsbacke (både jag och cykeln klarade oss bra)

*Druckit mer Margaritas än jag någonsin tidigare har gjort sammanlagt (inte som att jag dricker sååå ofta här heller, bare en obsevation på hur lite Margaritas jag druckit tidigare)

*Fixat naglarna - en sån där onödig grej som vi tjejer verkar ha för oss för att känna oss fina ;) (25$ är dock svinbilligt i jämförelse med Sverige)

*

 

 

När man är borta så här länge så hamnar man utanför sin vanliga värld av vänner och miljöer man är van vid och generellt sett det stöd i vardagen man har av rutiner. Har haft det bra här, och jag verkligen älskar dwt här borta, men man känner från stund till stund att man saknar vissa detaljer i sitt vanliga liv. Ett konkret exempel är möjligheten att ringa en vän och dra ihop en spontan filmkväll, fika sällskap eller middag. Det saknar jag. Men skulle mitt liv vara här så skulle jag väl tillslut bygga upp något liknande, det tar tid att bygga vänskapsrelationer här på ett sätt som jag inte helt är van till. De som bor häromkring är vana med att folk kommer och går, tränar säsongsvis eller bara kortare perioder, så alla är super trevliga (helt galet vad trevliga all är) men i sin tur så följer de inte alltid upp saker som att man pratar om att äta lunch eller middag tillsammans på samma vis som jag är van vid hemma i Sverige. Men man får bara lära sig att ta det för vad det är och inte tro att de menar något illa med det, de är bara så det fungerar här =)

 

Nu låter det som om jag inte umgås med någon alls och det stämmer verkligen inte, har flera personer jag umgås med och kallar vänner, men inte så många som jag skulle lita på i vått och torrt.

 

Men så vill jag adressera en av de viktigaste sakerna här, vädret! Alltså, jag har lite skämtat om att vädret hemma i Sverige alltid är dåligt när jag åker till USA och det känns lite så även den här gången, i alla fall vad jag har fått höra. Ni skulle ha åkt med mig hit istället, för det här vädret är helt underbart, det regnar till och från på eftermiddagarna men inte så ofta (kanske en till två gånger i veckan) och annars så håller sig temperaturen kring 25-30 grader.

 

Annars går träningen riktigt bra, känner mig lite uttråkad av att bara cykla hela tiden så jag har sprungit, tränat styrka och börjat simma för att inte lägga all vikt vid cyklingen. Jag tappar motivationen av att "jag måste" göra saker hela tiden, och om jag bara cyklar känns det fel att inte köra långa pass och varje dag här borta. Men genom att kombinera allt så känns det bättre och "träningsstressen" lägger sig. Det är konstigt det där med träningsstress, behöver inte stressa över huvud taget här borta men ag är så van vid att vara effektiv och göra saker och ta till vara på tiden att jag får skuldkänslor om jag inte gör något. Men jag jobbar på det och jag lovar er, jag tränar mycket men jag tränar smart, hade tex en hel vilodag tidigare den här veckan då jag verkligen inte kände för att träna samt så kände jag att kroppen var rätt sliten.

 

Så istället för att lägga 2-5h på cykeln varje dag så blir det en salig blandning och istället tuffare och kortare cykelpass.

 

En annan sak som är rätt specifikt för Boulder skulle jag gissa är att jag alltid får frågan om "vad jag är" när jag träffar nya personer. Är jag en cyklist? triathlet? simmare? då nästan alla jag umgås med är jobbar som detta på heltid så ser de det som en självklarhet att jag också skulle vara det haha. Jag brukar säga att jag inte är något av det, jag cyklar men jobbar som terapeut. Sen får man förklara varför man är här om man inte är här som proffs och tävlar. En lite rolig anekdot.

 

För mig är träningen ett sätt att slappna av och något som gör att jag mår bättre, det finns få saker som kan få mig att må bra igen om jag är på dåligt humör som ett stenhårt pass där jag kör (ursäkta språket) skiten ur mig själv. Jag behöver inte ha ett speciellt mål med träningen, jag vill bli bättre och utvecklas, men jag jämför mig själv med mig och inte med någon annan.

 

Det finns så mycket att skriva och så mycket att berätta, sitter på altanen och väntar på att en vän ska hämta upp mig och ta mig ut på en cykeltur  dock är han två timmar efter schemat så jag ska nog ta och cykla ner till RallySport och köra ett hårt pass på trainern, hinna få in ett simpass. Sen äta lunch med en bekant som ska köra Ironman Boulder imorgon och efter det möta upp en annan vän för en kaffe. Ikväll åker sen jag och Ellie (Australiensisk tjej som jag känner sen förra året - triathlet) in till Denver eller rättare sagt Littleton för att se på ett GP lopp som körs där ikväll. Och imorgon ska jag se på Ironman tävligen som går genom stan för att sedan avsluta med att fira Giselle och att hon genomfört loppet, det kan bli en rätt blöt kväll är jag rädd för. Men allt som allt en rätt trevlig helg!

 

Så nu ska jag hoppa upp på cykeln och starta den här dagen ordentligt =)

 

Ciao!